lovellinor

Egentligen tycker jag väl att bloggar är ganska ... meningslösa.

Jag menar, det är en dagbok på nätet. Det är ett sätt att få ut sina åsikter till andra; det är ett sätt att skriva av sig och faktiskt få respons. Men på något vis har de blivit stämplade. De fyra orden "Jag har en blogg", får en att känna sig som blondinbella, och på något sätt blir det som om alla ens egna, innersta tankar blir officiella. Vilket de också blir.

Kanske är det därför jag uppdaterar så sällan. Vissa saker tror jag på, men desto fler är jag alltmer tveksam över. Vissa saker måste jag få ur mig, men jag är så rädd att någon jag känner ska hitta bloggen och konfrontera mig i verkligheten, eller om så bara i en kommentar. Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här inlägget - är jag för bloggar, eller är jag emot dem? Jag kan aldrig ta en sådan sorts ställning, för jag vet att det alltid finns fördelar och nackdelar med allting.

Jag gillar disney. Om ni känner mig, eller åtminstone har följt den här (ganska meningslösa) bloggen ett tag vet ni nog redan det, men det betyder inte att jag tycker disney är fantastiskt, att allt det står för är bra, eller att jag ogillar tecknade filmer som INTE är disney. Egentligen är det inte disneyfilmer jag tycker om, det är tecknade filmer. Att säga att man gillar disney är bara lättare, och ... jag gillar disney. Men som sagt, allt har fördelar och nackdelar.

Vissa disneyfilmer är töntiga, fult tecknade och saknar betydelse i allmänhet. Andra är otroligt underbara från början till slut, fyllda av konst på alla dess sätt och vis, och med ett budskap i slutändan. När vissa hör disney tänker de "disneyprinsessor, läskigt smala midjor, töntiga sidekicks, lyckliga slut". Och allt detta stämmer ... även om jag faktiskt gillar de flesta sidekicks. Men när jag tänker på disneyfilmer tänker jag just på de senare nämnda filmer ovan; de artistiska, underbara, betydelsefulla. Som får en att känna. Det betyder inte att jag älskar disneyprinsessor, det betyder att jag älskar att känna.

Och jag vet, jag insåg just att mina argument är dåliga. Och vad har disney med bloggar att göra? Jag vet faktiskt inte, jag skriver bara av mig. Det är trots allt vad bloggar är till för, hur meningslösa de än kan kännas. Kommer någon kommentera det här?

Jag sade ju att årets nano inte skulle gå på långa vägar lika bra som förra årets!! Dock vet jag exakt varför, så förhoppningsvis går det som en dans på taggfria rosor igen nästa år C:

(För er som bara råkade halka in på bloggen av en olyckshändelse och fortfarande läst såhär långt kan jag förklara lite kortfattat vad nano(wrimo) är: en utmaning där man ska skriva en roman på 50 000 ord under november.)

Jag vet, det var tusen år sedan jag skrev här, men det är bara för att det är mycket större chans att någon kommenterar på Pottersajtens blogg! Sedan kom jag på att jag kunde kopiera inlägg, så det är väl vad jag tänker göra nu ._.

Jag såg just Battle: Los Angeles. Den var intressant. Eller tja, om man gillar sådana filmer. Det var action från början till slut, klimax hela tiden och när det inte var fighter var det klyschigt (det var det föresten under fighterna också). Fast tja, i det stora hela var den väl inte alltför plågsamt ... det bästa med den var dock trailern. Och det som gjorde trailern, var låten (som, som vanligt, inte var med i filmen). Men vad ska man säga, Amerika räddar världen igen ... som alltid. Is it a bird, is it a blade? No, it's America!!

Nu ska jag nog försöka få fram ett ord på Mad Girl. Men jag är mitt i den svåraste biten, och den är svår att skriva!! Jag hatar när det tar stopp när man försöker skriva, för man VILL skriva, men man vet inte hur ... suck. Det jag gillade med Nano, kom jag på nu, var att man SKREV en bok under bara lite längre tid än det tar att LÄSA en. Och det är ju skriva man (jag) föredrar :D

Annars lyssnar jag på Tangled-soundtracket. Mest för att det är fint ...

Det är alltid lika trevligt när en låt spelas på radio om och om igen, och man inte tycker den låter helt förfärlig. Sedan upptäcker man den igen via internet, och älskar den! Nu har det hänt mig ännu en gång, (tidigare gånger har det varit med Chasing Cars, Fireflies och Russian Roulette), denna gången med "Fix You" med Coldplay. Varför? Jag vet inte! Jag hittade en Tangled-video med den, och jag är en sucker för sådant ...

Jag är en sucker för allt ... som när vi såg en amerikansk andra världskriget-film i skolan som hade världens töntigaste, amerikanska slut, och jag satt och storbölade ... men vadå, allt förutom slutet var jättebra och jättehemskt D: jag kan väl inte hjälpa att två bröder gillar att stå och skrika "Swing Heil" åt varandra när den ena är på väg till ett koncentrationsläger!?

Eller att alla nior på min skola förstörde filmen med applåder och "aww"ande ... hur fan kom jag in på det här? Nej, jag frågar inte.

Huvudsaken med detta inlägg är ... allt är inte vad det verkar Ò.ó or maybe it is? We'll never know.

Jag kanske borde göra ett inlägg om Tangled någon gång?

VARFÖR kan jag inte fortsätta på min rättade version av Mad Girl? Jag VILL fortsätta på den, men jag vet inte hur D: det var därför nanowrimo var så praktiskt: när man fastnade i en berättelse skrev man bara vidare, för man var liksom tvungen ... nu är jag inte tvungen. Jag VISSTE att jag skulle ha övergivit Mad Girl om jag inte skrivit den under nano! D:

Ja, detta är jag. En gladare version av Edinie, och en deprimerad version av Edinie. Jag kanske har mer gemensamt med Edinie än jag trodde ... jag som trodde jag var Sura. Äsch, när jag spelar Laserdome var jag så nära Sura jag någonsin kommer vara ...

Tips till dig? Spela inte Laserdome, du blir skjuten av tolvåringar och får laser i ögonen. Åk hem och se på Aladdin istället, det gjorde jag. Och jag har ett liv!!

("Time you enjoy wasting, was not wasted" - John Lennon)

(Jag börjar verkligen uppskatta John Lennon mer och mer ... ack, ack, ack ...)

Hey, gissa vilken film jag just såg!!

Eftersom två av tre av mina noveller på Eldfackla (och 5/7 in total, om jag räknat rätt) är fullkomligt megadeprimerande, så måste jag skriva en glad novell. En novell man mår bra av. En novell som man verkligen önskar huvudpersonen allt bästa, och sedan slutar det lyckligt!

Problemet är att ... jag kan inte o.o Inte på en så kort sak som en novell. Jag kan få läsaren (tror jag?) att gilla huvudpersonen om det är en lång bok, men mina noveller blir alltid så korta. HUR LÅNG FÅR EN NOVELL VARA? 

Håll med om att man känner mer när någon säger "Någons pappa dog och nu lever denne på gatan" än om någon säger "Någon gifte sig med en prins <3". (jo, jag var tvungen att sätta hjärtat där ...)

Vad tycker ni gör en lycklig berättelse? Hur lång får en novell vara?

Så här sitter jag och väntar på att tiden ska gå. Om en halvtimme ska jag ta bilen till stan och träffa min kompis ... men fram tills dess får jag hitta på något. Och gissa vad jag gör? Skriver på bloggen!

Ikväll ska jag se Black Swan med min ovannämnda kompis :) Jag har velat se den ett bra tag, och har hört både bra och mindre bra saker om den (mindre bra saker mest pga höga förhoppningar), så jag hoppas kunnan bilda mig en egen uppfattning nu xD Den verkar obehaglig, men fin ändå ^^ Jag vill se True Grit också (liksom The King's Speech), men det får bli en annan gång.

True Grit ... jag läste boken för några dagar sedan, och den var okej. Inget jag skulle avrekommendera, men jag skulle inte heller påstå att det är världens bästa bok för det är det absolut inte. Fast, det kan vara jag själv som är ovan vid västernromaner ...

Imorgon ska jag till eskilstuna med orkestern!! Det ska bli kul, bortsett från att jag inte kan alla låtar. Men det funkar. Så vi får se. Det är inte jordens undergång om det inte går, vi hade konsert i onsdags också, då jag var ännu mer illa däran. En positiv sak är min notpärm - den har Harry Potter!!

Åh, jag blir mer och mer HP-nörd ... ska läsa alla böcker på engelska igen i sommar. Har redan läst första, men den andra är hos pappa, så jag får vänta ett tag ... och nu har jag inget att läsa igen. Persepolis gick ju snabbt att läsa, liksom den andra konfirmationsboken jag fått ("Flickan från tjugotalet", den kan jag faktiskt rekommendera!) Hungerspelen, som jag också nördar mer och mer, är också utlästa!! Har NÅGON ett tips på en lättåtkomlig bok jag kan läsa!?

Hm, jag har visserligen Anne Franks Dagbok i bokhyllan. Den har jag fortfarande inte läst, men jag har försökt ... av dåliga anledningar har jag inte fortsatt. Men nu när jag haft prov på förintelsen i skolan borde jag kanske ge den en chans, Pojken i Randig Pyjamas var ju också bra. Vilket påminner mig, jag måste läsa Boktjuven ._.

Nästa vecka ska vårt geografiarbete vara inlämnat. Eftersom jag bott där valde jag att definiera Indien som ett U-land (...) och min uppsats är nästan 2 sid lång. Jag var nöjd med det resultatet, men så kom min kompis och sade att hon skrivit 10 fucking sidor O.O

Okej, det handlar inte om hur mycket man skrivit utan VAD man skrivit, men ... gah!

Visst ja, inläggets namn. Jag har lärt mig göra fiskbensflätor, så nu har jag gjort en på mig själv ^^ Det är inte så svårt egentligen :D Men jag är fortfarande newbie, så det krävs fortfarande lite övning, även om det känns som om jag fått ett grepp om det nu ^^

Ehm, tjugo minuter kvar tills jag ska gå. Vad fan ska jag hitta på tills dess?

JUST DET, jag ritade en uggla på väggen igår ^^ Föga förvånande Harry Potters uggla, också. Den är inte färdig än, men det ser ut som om den kommer bli fin. Så länge jag inte ritar för hårt med pennan är det t om okej med mamma att jag ritar den (men hur hårt är "för hårt"?)

Och, Mad Girl är fortfarande inte rättad ... däremot fick jag lust att skriva ännu en kärlekshistoria under nästa Nano, och denna gången en GLAD en. Till skillnad från Mad Girl, som hade dödsfall, galenskap, koncentrationsläger och experiment hit och dit ... och inte ens ett lyckligt slut. Eller? Jag håller fortfarande på att rätta den, så slutet är inte ens klart ._. hittils är det dock inte lyckligt. Jag jobbar på det!!

(Anledningen till att jag fick lust att skriva en glad kärlekshistoia är att jag läste världens sorgligaste Tangled-fanfic som slutade med att Flynn DOG =_= sedan kollade jag på youtube-klipp ifrån den för att inte bli fullkomligt deprimerad. Kingdom Dance är världens gladaste musikstycke!! O.o)

http://www.youtube.com/watch?v=4tiBduBbUdE

I somras, när jag konfirmerades, fick jag en bok i present av min gudmor: "Persepolis". Jag (som aldrig varit så mycket för krigsromaner), lade den åt sidan. En tid senare drog jag fram den och upptäckte att det var en seriebok - en ganska bra sådan, t om.

Men den hamnade åt sidan igen ... förmodligen hade jag inte tid att läsa något just då.

För några veckor sedan hittade jag den igen, denna gång i skolbibblan. Jag läste första delen och tyckte att den var bra. Nu har jag läst ut hela boken (den jag fick var en sammansatt version av alla fyra delarna). De var en självbiografi i serieform om en flicka som hette Marjane. Som barn var hon säker på att hon skulle bli den sista profeten, och hon hade långa samtal med Gud varje kväll. Hon förstår sig inte på revolutionen som pågår i Iran, men är ändå intresserad av den, vilket får henne att börja läsa. Hon läser och läser och förstår allt mer, tills hon blir oförmögen att förstå varför Gud låtit allt detta hända.
Serien följer hennes liv därefter, fram tills det att hon är 24 år och är säker på vad hon vill. Parallellt följer man kriget mellan Iran och Irak, och hur det påverkade människorna som var med om det. Det märkliga är att denna roman inte berättas på ett supertragiskt sätt; tvärtom skämtar den kring hemska saker, vilket gör den lättare att läsa. Den väcker många, väldigt starka känslor (i alla fall hos mig) och jag kan verkligen rekommendera den.

Innan denna roman hade jag aldrig läst en hel serieroman (kollat lite i V för Vendetta, börjat läsa i Maus, och varit en verklig mangagalning, visserligen - men ingenting som det här), och även om det kanske känns konstigt kan jag starkt rekommendera Persepolis. Det finns en film också, men den har jag inte sett än.

Jag har insett att jag tycker om trumljud i bakgrunden till låtar. Liksom, sådana som marscherar - exempelvis i "Welcome to The Black Parade" eller musiken från "The Great Escape". Jag har även insett jag jag borde göra inlägg oftare, främst för att jag ska kunna lära mig hur man lägger ut videor i sina inlägg utan att det bara blir en länk ... ja, jag tänker bara på att det blir fult då ^^

Jag borde rätta Mad Girl. Samtidigt vill jag bara skita i Mad Girl för tillfället och dra fram den i sommar, när jag kommer ha all tid i världen att rätta den. Men det har jag tänkt vid alla lov - jullovet, exempelvis. Eller sportlovet. Jag har fortfarande inte rättat till så att första delen matchar andra delen, och nu kan man inte läsa den utan att bli förvirrad eftersom jag bara rättat den ena delen och därav ändrat en massa saker ... novel.

Jag och två till jobbar på en novellsida vid namn ELDFACKLA!! :D Så var glada och gå in på den. Jag & Chessida har hittils skrivit 3 noveller var och Blyzzard ... 1. Men det kommer fler ;)

Den här låten är hur fin som helst!!! Vi sjunger den i skolan C:

Den här fredagen bestämde jag mig för att hyra film då jag ändå var ensam hemma. Eftersom jag inte sett den än, hyrde jag Dreamworks "Draktränaren", eller det engelska namnet: How to train your dragon. Och tro mig, den var MYCKET bättre än jag trodde att den skulle vara!
Det är ofta så med Dreamworks filmer (som Det Regnar Köttbullar eller Monster vs Aliens), att man (= jag) tror att de ska vara jättedåliga och så visar de sig egentligen vara väldigt bra! Den här filmen var inget undantag. Jag såg trailern när jag skulle se Prinsessan och Grodan, och min första tanke var att det inte ens var riktiga drakar i filmen - de såg mer ut som ... pokèmons!
Därför blev jag ganska förvånad när den här filmen fick så väldigt bra recensioner. Och då jag alltid nördat drakar på ett eller annat sätt (inte så jättenördigt, kanske, men jag har alltid tyckt om drakar mer eller mindre), bestämde jag mig för att se den. Faktumet att jag har något särskilt för vänskapsfilmer hade inte alls något med saken att göra ...
Min poäng med alla meningar fram tills hit är detta: Jag hyrde filmen och har nu sett på den.
Var den bra? Ja. Det kan man säga med ett ord - den var hur bra som helst, om jag skulle välja en favorit bland Dreamworks filmer skulle det vara denna, i alla fall just nu. Visserligen var vissa saker lite skumma, men i vilka filmer är saker INTE skumma? Åtminstone Dreamworks (ja, jag har en förmåga att automatiskt bojkotta dreamworks).
Hursomhelst, filmen går i stort sett ut på att en kille vid namn Hiccup (vem fan döper sin unge till HICKA?) vill döda drakar som alla andra i byn gör, men hela han är rent ut sagt otillräcklig. Han är svag, klumpig, tänker inte ... men han VILL ändå. Så han försöker fånga en drake själv, och han lyckas av en skum slump fånga den mest eftertraktade draken EVER. Ingen vet någonting om den - den är alldeles för snabb och för awesome för alla människorna. Och HAN har lyckats fånga den.
Så vad gör han? Drabbas av medlidande och befriar den! Och då Toothless, som han döper den till, förlorat en flygdel av svansen kan den inte flyga långa sträckor, så han bygger någon slags extra-del åt den. Det slutar med att den bara kan flyga när han är på ryggen och kontrollerar allt med den här extradelen. Och på det viset blir de väldigt bra vänner; det hela är väldigt gulligt, och  nu tycker jag att jag har berättat tillräckligt i handlingen, så jag tänker inte berätta slutet ...
Hursomhelst, även om Toothless ser ut som en pokèmon och beter sig som en katt/hund, så var den här filmen hur gullig och rolig som helst. Och efter att ha sett den var jag på enormt drak-humör, så imorgon ska jag köpa en drak-kalender och min skrivbordsbild på datorn föreställer en drake. Och nu går jag runt här hemma och önskar att jag hade en egen drake ... Kom igen, erkänn att det vore coolt!
Så om du inte har sett den här filmen - se den här filmen. Om du har sett den här filmen ... var glad! Eller var ledsen, jag vet inte vad du tyckte om den ... jag tyckte i vilket fall mycket om den och därför tillägnar jag detta inlägg åt DRAKAR!
För drakar är ascoola varelser ... de flyger, sprutar eld, what more do you want? Screw you, alla riddare som absolut skulle rädda de skumma prinsessorna ifrån drakarna! De kanske bara ville ha lite SÄLLSKAP i sitt trasiga slott? Oh yeah, king kong style ...
Äh. Drakar är awesome. Bara, kom ihåg det ...

Jag tänkte att jag måste tillägna ett blogginlägg till den här filmen, för åh, vad bra den är ^^ Jag (och min bror) har liksom vuxit upp med den, och när jag ser den idag kan jag varenda replik, men den är lika bra ändå. Jag såg på AntZ igår då jag aldrig sett hela och folk säger att den är jättebra ... själv tyckte jag att den var okej, men den var ALLDELES för pinsam för min smak. Vissa säger att Ett Småkrypsliv är hur pinsam som helst, men nej. Antz är värre ...

Så, för er som inte vet handlar Ett Småkrypsliv om Flip (Flik på engelska), en myra som är lite ... annorlunda, från de andra myrorna. Han är en uppfinnare som bland annat byggt en skördemaskin för att myrorna ska hinna samla mer mat innan vintern kommer. De måste samla både till sig själva och gräshopporna, som är alldeles för lata för att samla mat själva ...
Då Flip av misstag lyckas få maten att falla ner i en vattenpöl lagom tills gräshopporna kommer och ska hämta den, blir han ställd inför myr-domstolen (där domaren råkar vara Prinsessan Atta - ingen fattar varför hon är prinsessa, men prinsessa är hon). Så kläcker han idén om att någon borde åka till storstan och hämta tuffare småkryp som kan hjälpa dem göra uppror mot gräshopporna. De låter honom gå ensam, inte för att de hoppas att han ska lyckas, men för att de tror att han aldrig kommer klara det (och han saboterar mest för de andra, så de tycker det känns ganska skönt att slippa honom).
I staden upptäcker Flip ett gäng som slåss och ser jättestarka ut, så han ber dem följa med och hjälpa till. Vad han inte vet är att dessa i själva verket är ett gäng cirkuskryp, som bara låtsades vara starka inför ett nummer C: Det är lagom kul när han väl kommer på det ... men myrkolonin får inget veta ._.

Så vad är bra med den här filmen? För det första är Flip en alldeles underbar karaktär. För det andra är historien och övriga karaktärer också allmänt underbara. För det tredje ... den är lite lagom läskig och man kan faktiskt relatera till den. (Småkryp! :D)
Det vill säga, Flip har levt hela sitt liv med att vara utanför. Han försöker gång på gång åstadkomma något, hjälpa till och bli accepterad av de andra myrorna, men han är som han är och de andra tycker att hela han är ett stort misslyckande. Så filmen är delvis Flips väg till att bli starkare när han väl slås ner igen. Och visst, man kan tycka att han är en pinsam karaktär, men vem kan inte på något sätt relatera till honom eller Atta?
Visst ja, jag hade nästan glömt henne ... Atta, prinsessan, känner en enorm press på sig eftersom det snart är hon som ska ta över tronen. Men myrorna lyssnar inte på henne, hennes mamma är hur bra som helst på att vara drottning och hon vågar inte samla kraften att få respekt från andra (Flip gillar hon dock att gnälla på ...). 
Så filmen handlar till stor del om att göra sig fri på en mängd olika sätt. Göra sig fri från sig själv och andra, och våga stå för den man är. Och det är därför jag fortfarande älskar den här filmen; trots de små, barnsliga sakerna man älskade som liten (och som man kan räkna med i en disney eller pixarfilm) så finns det en mening med det hela, och även om man (mot alla odds ...) inte kan relatera till en enda karaktär i den här filmen, så kan man inte låta bli att älska den.
Så när man behöver en feel-good film, och Little Miss Sunshine inte finns i närheten ... då passar Ett Småkrypsliv alldeles utmärkt ^^ (hm, det känns som om hela det här blogginlägget bara är en enda stor reklamannons?)